Det där med att skriva...

Jag är otroligt tacksam över att vi valt att göra vårat dokumenterande i bloggform och har egentligen inte reflekterat över varför förrän nu. Det är kravlöst. Jag är övertygad om att ingen kommer att läsa det, och gör någon det så är det för att det intresserar, inte för att hen måste.

Jag har ofta påstått (och påstår nog fortfarande) att jag inte tycker att det är kul att skriva. Jag tycker att det är praktiskt att skriva och jag gillar det faktumet att skriften ger mig en längre betänketid än talet. Men jag menar ofta på att kul, det är det inte.

Varför känner jag så?

Jag tror det har att göra med prestationskrav. Jag är en person som ser mig själv som en presterande människa och så länge jag kan minnas så har just skrivandet handlat om att jag ska prestera något. Någon kommer att läsa det och det kommer att bedömas. Det kommer att rättas,

Detta gör att skrivandet för mig ofta blir ångestfyllt, för jag vill prestera bra, jag bryr mig om hur det rättas.

 

Just nu är vi i sista kursveckan på denna kurs och djupt försjunkna i en slutuppgift. Vi skriver en rapport där vi bland annat analyserar elevtexter. Jag kan inte åta bli att tänka: "När analyserar jag sönder den här texten?" När har jag tagit upp så många saker att om eleven såg alla kommentarer så skulle hen sluta skriva för alltid. Går det att analysera sönder texten eller är analys av godo?

Jag är övertygad om att det är avgörande hur vi som lärare ger feed- forward till våra elever. Hur vi lyfter det som är bra med texten och hur vi hjälper dem framåt med det nödvändigaste först, inte allt på en gång.

 

När jag var ute på fältstudie så hörde jag från många elever att det tråkigast att skriva var när man var tvungen att skriva om ett speciellt ämne och att det roligaste var att skriva berättelser. Nu menar jag såklart inte att det är dåligt att skriva om ett speciellt ämne och jag anser givetvis att elever ska få pröva på att skriva på olika sätt med skilda syften. Att de ska få pröva på och lära sig bemästra olika genrer och att de lär sig att förstå det stora kommunikativa syftet med skrivande.

 

Men jag tror samtidigt att kanske, kanske har vi för lite av det kravlösa skrivandet. Det dör skrivandet som BARA är för skojs skull. Det där skrivandet som kanske gör att fler elever behåller sin skrivglädje. Jag tror att 10 minuter om dagen skulle göra en skillnad. 10 minuter om dagen där du får skriva fritt. 10 minuter där du bara får kommentarer om vad du skriver och inte hur du skriver det.

 

10 minuter precis som dem här...

 

// Emelie