Kursen får mig att analysera mitt egna skrivande..
Jag tycker kursen är väldigt nyttig, men den ger också en del huvudbry. Liknande vad Emelie skriver så är det ibland jobbigt frustrerande och jobbigt att skriva, att komma igång, att vara nöjd, att känna sig färdig, att vara ok med sitt arbete osv... Jag kände när jag börjar läsa Skrivboken att 'den här boken skulle många elever läsa!' Eller i vart fall delar av den. Framför allt delarna som synliggör att alla mer eller mindre handskas med samma problem men vid olika tillfällen i skrivandet och av olika anledningar. Jag har alltid ansett att jag tyckt om att skriva, dock med en självmedvetenhet om att jag har svårt att vara nöjd med arbeten jag lämnar in i skolan. Ifrågasätter det mesta mest hela tiden. När jag läser Skrivboken inser jag dock att jag har romantiserat mitt eget skrivande. Jag tycker inte alls det är så givande och enkelt som hjärnan försöker få mig att tro. Man ska inte heller nämna pressen man nu ålagt sig som blivande lärare...var man en hård kritiker förr så är man en omöjlig nu. Sedan är det så mycket som spelar in. Jag känner att min fantasi och skapandekraft varierar så kraftigt utmed åren så att jag inte får något direkt grepp om dem. Därför är det svårt att skriva på befallning och vara nöjd med det om man har ett tomt huvud. Det är här alla strategier man har lärt sig ska komma in, men nu när man börjar tänka och bolla runt med tankarna om ens skrivande så inser jag hur fast man är i sina invanda mönster trots en vetskap om hjälpmedel om man bara lyfter blicken. Detta är något jag tänker ta med mig och försöka arbeta aktivt med framåt för att få tillbaka skrivglädjen och underlätta min skrivprocess. Tankarna fortsätter...
